Idag fick jag en avi om att jag hade en försändelse att hämta. Det verkade av registreringsnumret (RA000124699PK) röra sig om någonting från Pakistan. Mycket riktigt. Så här såg försändelsen ut:


Redan av formen att döma kunde jag gissa mig till vad som dolde sig innanför packmaterialet, och det visar sig snart nog att jag hade rätt. Värt att notera att postreglementet i Pakistan är lite speciellt. Fråga mig inte varför, men paketen slås in i tyg som sys ihop och förseglas med lack:



Innanför tyget finns en (ganska sliten) frigolitkloss:



Inuti frigolitklossen finns ett glasögonfodral.



Aha! Paketet innehåller troligen glasögon, precis som jag trodde. Jag har nämligen tidigare beställt glasögon från Goggles4U, och de levererar direkt från Pakistan. Jag misstänker att glasen slipas och monteras där också, även om bågarna tillverkas i Kina.


Inuti glasögonfodralet finns en vaddklump, och inuti vaddklumpen finns själva glasögonen, inlindade i en putsduk:



Glasögon på!



Visst ser det snyggt ut? Nja... Glasögonen är av dammodell. Det märks väl inte så mycket på utseendet rakt framifrån, men bågarna är för små för mig. Titta vid öronen. Krokarna på skalmen vilar ovanpå mina öron, normalt ska de hamna bakom. Däremot är de slipade i min styrka. Nu till det konstiga: Jag har inte beställt några glasögon nyligen. Min senaste beställning gjorde jag för ett halvår sedan, och de brillorna hade jag på näsan redan när jag hämtade ut paketet. Jag har gjort en ännu tidigare beställning, ytterligare någon månad tidigare än den sista, men den kom aldrig fram. Jag fick tillbaka pengarna och beställde nytt. Men det kan inte vara den beställningen som levererats nu, för det var ingen dammodell jag beställde då. Det här är mycket märkligt. Goggles4U har alltså helt spontant slipat upp ett par damglasögon i min styrka och skickat dem till mig.

Ovanstående kortbyxor finns på H&M; och kostar 149kr. Visst är de horribla? De ser ut som någonting man skulle kunna använda för att lite ironiskt spöka ut en gängmedlem i GTA San Andreas. Färgen är dock väldigt fin - precis piratlila.

Klara på kurvigheter skriver om olika sätt att bära lila. Jag köpte precis en lila tröja på Cubus, men den finns inte på bild på nätet vad jag kan se. Däremot kan jag konstatera att den mörklila färgen är inne. För visst är det mycket sådant i butikerna just nu? Eller är det bara jag själv som precis har fått upp ögonen för plagg i piratpartiets färger? Hur som helst så kanske modet sviker till nästa år, och om man då vill ha chansen att visa sina åsikter med något annat än partiets egna, lite tråkiga kollektion, är det bäst att slå till nu.

Inför valet i söndags snittade de senaste opinionsmätningarna på ungefär 7%. Utfallet i valet blev 7.11% 7.13%. Med facit i hand kan man utan problem konstatera att opinionsinstituten gjorde sitt jobb mycket bra. Skop och Synovate låg förvisso lite lägre medan Demoskop, Novus och Sifo låg något högre, men det riktiga resultatet hamnade mitt i spannet. I lördags var jag en av dem som hoppades på högre siffror än det faktiskt blev. Vi var nog rätt många som gjorde det. Anledningarna som angavs till varför just Piratpartiet skulle underprestera i mätningarna var många: Opinionsinstituten ringer inte till mobiltelefoner, våra väljare låter sig inte så gärna intervjuas eller är svåra att nå, de statistiska modellerna favoriserar redan etablerade partier. Nu vet vi dock bättre. Opinionsinstituten är riktigt bra på att mäta våra väljarsympatier. Det får vi absolut inte glömma inför riksdagsvalet 2010.

I dag är det kul att bo i Ryd. Det är det förstås oftast annars också, men just idag är det extra kul. Valdistriktet Ryd 5 har nämligen blivit färdigräknat. I riksdagsvalet 2006 gick det väldigt bra i Ryd, men i år gick det kalasbra. 209 av 562 avlagda röster gick till Piratpartiet. Det är 37,93% av de giltiga rösterna (11 ogiltiga röster, varav 10 blanka lades). Både Corren, Extra Östergötland, Folkbladet och Aftonbladet skriver om saken. DN skriver också, men de verkar inte ha allt klart för sig. De kallar Lappkärrsberget för Piraternas starkaste fäste, även fast de "bara" kom upp i 24%. I en annan artikel nämns Ryd. Även Sveriges Radio Östergötland har gjort ett inslag.

I mitt eget valdistrikt, Ryd 2, fick vi 190 röster eller 27,86%. Här bor det inte bara studenter, men andelen är hög.

I dag händer det på riktigt. Långt fler än 2000 pirater ger sig ut i bilar och båtar, på cyklar och bussar, för att leverera valsedlar till 6000 rangliga bord runt om i Sverige.

Idag är det den 7 juni. Idag är det val till Europaparlamentet. Idag ska du rösta på Piratpartiet.

Nu är jag guldpirat. Det innebär att jag donerar pengar till Piratpartiet varje månad. Tycker du som jag att rätten till ett privatliv är det viktigaste vi har i vår demokrati så kanske du också ska överväga att börja månadsdonera.

Idag har jag fyllt på valsedlarna för Piratpartiet i Ryd och Skäggetorp. Det finns fortfarande inga valsedlar från Feministiskt initiativ utlagda:


Jag skickade ett e-postmeddelande till F!-info efter att jag skrivit mitt förra blogginlägg om saken. Jag fick ett snabbt svar på det, att de skulle vidarebefordra informationen inom organisationen, men ännu har ingenting hänt. Det har gått fem dagar. Kanske har de gett upp? Lite lustigt är det. Om ArbetarInitiativet Antikapitalistiskt EU-motstånd för jobb, välfärd och klimatet, ett av det här valets mer obskyra inslag, klarar av att distribuera sina valsedlar till Linköping borde FI också klara det. Det här är trots allt Sveriges femte största stad. Men det var inte det jag tänkte skriva om.

Ta en titt på bilden här ovan. Vilken valsedel lägger du märke till först? Är det inte Piratpartiets? Om så är fallet är det inte så konstigt. I år använder vi störst och fetast typsnitt av alla som ställer upp. Det är samma typsnitt som vi alltid har använt i vår logotyp, men av någon anledning använde vi den inte på valsedeln vid valet till Riksdagen 2006. Här är en jämförelse:


Att riksdagsvalsedeln är gul och EU-valsedeln är vit är inte så mycket att orda om, så har det alltid varit. Men även om man bortser från färgen, visst är årets valsedel snyggare? Dessutom syns den mycket bättre. Bra jobbat, vem det nu var som beställde sedlarna i år!

I går fick jag reda på att en 89-årig kvinna tänker rösta på Piratpartiet. Hon försöker också övertyga sina vänner att göra detsamma. Hon har ingen dator hemma, men hon har tydligen lyckats ta till sig av vårt budskap via text-TV. Det du, Marcus Svensson. I Sverige har vi allmän, fri och hemlig rösträtt, så jag tänker inte skriva ut kvinnans namn här.

När jag nått mitten av min levnads bana jag befann mig i en dyster urskogs snår där ej stig, ej spår jag kunde ana.

Inledningen till Dantes Inferno, Lovéns översättning, fritt ur minnet.

Jag vill köpa en netbook, alltså en liten & hyfsat billig bärbar dator. Mina krav är följande:

• 10" skärm
• Inbyggt 3G-modem
• Kickback från 3G-abbonemanget i form av subvention på datorns pris.
  

Det låter väl inte så svårt? Det är det.

För det första har de flesta netbooks som säljs 8" skärm. Det kanske är praktiskt för de som tänker använda datorn en gång om veckan och mest bara vill bära runt på den oanvänd, men den som verkligen vill använda datorn och inte har hökblick kommer få svåra ryggproblem vid användandet av alla skärmar under 10". Texten blir nämligen så liten på de mindre skärmarna att användaren måste böja sig framåt (och nedåt, om datorn används i knät) för att kunna läsa. Ryggproblem har jag redan, alltså är allt mindre än 10" skärm direkt olämpligt.

För det andra verkar netbook-försäljarna, och 3G-operatörerna, ha bestämt sig för att USB-modem är väldigt praktiska. Visst, externa modem har en fördel - de kan flyttas över till en annan dator. Å andra sidan vill jag bara ha en netbook, och min stationära dator har redan en snabbare uppkoppling via fastighetsnätet. Samtidig har de externa modemen massor av nackdelar: De går att glömma att ta med sig. De kan lossna. De kan falla i golvet och gå sönder. De kan brytas av. De kan få smuts i kontakten så att de slutar att fungera. Den största nackdelen är dock att de är så onödiga! Tänk dig en mobiltelefon med extern datakommunikationsdosa: En lur att prata och skriva SMS-i, och så en separat dosa som sköter kommunikationen med telefonnätet. Ungefär så genomtänkt är en netbook med externt modem. Hela idén med en netbook är faktiskt att den är nätuppkopplad. Därför borde alla netbooks ha inbyggda modem. Det har de inte. Uppskattningsvis 5% av de netbooks som säljs har interna modem. Ytterligare kanske 50% säljs i ett paket med ett externt USB-modem. Knäppt.

Nu till det sista och det absolut svåraste kravet. Mina två första önskemål är svåra, men inte omöjliga att uppnå. Det finns ett fåtal modeller som faktiskt fixar båda två. Men! Jag vill köpa min dator med ett 3G-abbonemang. Jag vill helst betala kontant för datorn, men om jag kan få den på avbetalning utan att betala extra för det går det också bra. Abbonemanget behöver inte vara något märkvärdigt, men jag är beredd att binda upp mig i 24 månader och betala 200kr varje månad för nöjet att i princip när som helst kunna plocka fram min lilla dator och läsa nyheter, skriva ett e-postmeddelande eller skratta åt en rolig katt på YouTube. Det blir sammanlagt 4800kr över två år till den operatör som vill bistå mig den tjänsten. Av de pengarna vill jag gärna ha lite tillbaka. Det är inget konstigt med det - i de flesta specialerbjudanden om datorer med mobilt bredband subventionerar 3G-operatören datorköpet med någon tusenlapp. Ca 1700kr rör det sig om vid just den månadskostnad och den bindningstid jag just nämnt, enligt en säljare på OnOff. Men här kommer kruxet: För att kunna få ta del av den här subventionen måste jag köpa datorn tillsammans med abbonemanget. Ingen av de försäljare jag har besökt (ElGiganten, Siba, OnOff, Expert, Telia, Telenor, Tre, Tele2) har kunnat kombinera mina tre krav. I alla fall inte utan att ta ett överpris på datorn som motsvarar hela operatörssubventionen, eller mer. Om jag köper datorn löst och sedan kompletterar med abbonemanget går jag miste om subventionen. Man kunde ju tänka sig att den som redan har betalat sitt eget 3G-modem kunde få lite rabatt, men icke!

Alltså: Sälj mig en netbook som uppfyller mina krav, till ett rimligt pris. Snälla!

Today I filled in “woman killed” in google and it immediatly completed it with “by chimpanzee” as the only suggestion. Further studies showed that “man killed” gave the following suggestions.

man killed by horse
man killed at monster truck show
man killed by condom
man killed video
man killed his family
man killed sidney airport
man killed with screwdriver
man killed by komodo dragon
man killed by lightning
man killed by meteor

I firmly believe this is a statement of our society. I just can’t understand what that statement is supposed to be.

Idag kom mitt röstkort med posten. Yay! Givetvis tänker jag använda min rösträtt, och givetvis lägger jag rösten på Piratpartiet. Vilken av kandidaterna jag kryssar tänker jag dock hålla för mig själv.

Valdagen är den 7 juni, men det går att rösta i förtid. De flesta förtidsröstningslokaler öppnar redan den 20 maj. Förhoppningsvis har jag tid att lägga min röst redan då, på Linköpings Stadsbibliotek, tillsammans med Anna Svensson och Mattias Bjärnemalm under Rösta på Piratpartiet-dagen.

Jag har dock en del annat att göra den dagen. Det är inte bara på Stadsbiblioteket man kan förtidsrösta. Många av Linköpings kommunala bibliotek fungerar som förtidsröstningslokaler. Vi pirater måste själva distribuera våra valsedlar till både ordinarie vallokaler och förtidsröstningslokaler. Jag tar personligen hand om distributionen till Ryds bibliotek och Skäggetorps bibliotek under förtidsröstningen, samt två vallokaler i Ryd på valdagen. Det blir ett par cykelturer i veckan för att se till att det hela tiden finns valsedlar på plats - tyvärr förekommer valfusk i form av "försvunna" valsedlar även i Sverige.

Dagens låt: "We're all The Pirate Bay" med Montt Mardié.

Jahapp. Det var den första bloggposten från mig på nästan sju månader.

I have seen the question How would the artists and creators survive without anti piracy laws? far too many times these last couple of months. It pisses me off. What kind of society puts the interests of a small group of entrepreneurs before the interests of all of its citizens? The question is fairly important but it should be posed in its inverted form: How do we make laws in line with the zeitgeist, aimed at maximizing the good of society? I think it is fair to assume music will always be around, business oppurtunities as well.

Steve Yegge has invented the ‘bnovel‘.

A couple of weeks ago Roger Alsing made a genetic algorithm that manages to draw La Joconde using a disturbingly low number of translucent polygons. Very impressive but it reminds me of an annoying thing with demos of genetic algorithms. Most of them do things that aren’t truly impressive. If you want to see Mona Lisa, go to Paris or at least look at a true reproduction. If you want to see the the power of evolution, go to a park and look at the birds. Both can be surprising eye openers. However: there is something missing in between. The power of natural, or in this case hopefully, synthetic or possibly quasi-natural selection is that it can solve very complex sets of  changing requirements so who dares throw one at it? 

I for instance live my life by the side of iTunes. I find it to be a very sleek and well designed piece of software and every now and then it actually enhances my experience of music. However, as with any piece of Apple software, or any software for that matter there are those who don’t quite agree with me. Typically, they hate it. Now these kinds of problems are quite common, user interface design is admittedly hard. The trade offs are really complex and any good designer must constantly measure his ability to practice the More-is-less paradigm in a hailstorm of friendly and not-so-friendly user input. 

   This is, I believe, the perfect setting for applying evolutionary design.

Do my two weeks of horrible horrible usability class qualify me to make such a claim? Of course not, but on the other hand that usability professor of mine was retarded and would probably not even the consider the design aspects of natural selection unless you asked him to so I am clearly more qualified than him.

So would this work? We want a UI design process that evolves, easy enough claim but it doesn’t take long to realize not so simple in practice. Since this is philosophic blogging and not science, let’s have a go at it! 

Firstly we would need a Genotype/Phenotype system. A genetic coding for the interface. I’m guessing getting this really good is ridiculously hard. One could of course create a crude variant where the building blocks consists of a set of normal UI components such as a button, a slider, a knob and a text window. The coding would then consist of a linking of these to each of the functional aspects of the program: play, pause, rip, mix, profit and so on. Now that is all well and good but the opportunity to come up with truly revolutionary solutions probably lies behind the tricky task of creating a more general set of design principles. How can we enable the creation of new controls and widgets? What about linking operations into highly complex systems. That sounded more abstract than intended but to clarify the biological counterpart to an operation would be to use a muscle to turn a limb and the system would be say, dancing. How would you like a dancing media player? I would.

Ok, so let’s say someone pulled an all nighter, the code is checked in and she’s all that. We have our Genotype to Phenotype connection. Our synthesis, it’s gin and juice for the lot? Not quite. What about selection? Here is what has always annoyed me about genetic programming. Matching your phenotype against  the Mona Lisa is like numerically solving differential equations by chewing bubble gum and running matlab. It just isn’t impressive anymore, but here’s the kicker: You should be able to solve much harder problems! How do you know a user interface is good?

The answer is: You don’t. You don’t even have to. The only thing you need to decide is how any two individuals compare to each other a great many times. With some faith in the right decision being made more often than the wrong one, the rest becomes statistics.

Natrual selection happens when an individual dies before it manages to carry on its genes and I imagine that process can be reproduced. If your algorithm is aiming for a fixed target such as the Mona Lisa, the process is easily handled by the computer. Is this more or less like Mona Lisa? is not a trivial question but it is certainly a fixed target. In our case however, the final judge of the process will be human users so the selection must be performed by them. The simplest solution would be simply to let users kill single individuals and get a new one. Let’s say something like this: Each time you start the program, it spawns a new individual user interface by sexual reproduction of two random individuals from the internet. Don’t like it? Kill it and start anew.

This process has a number of interesting properties, especially if you add a reproductive age property where only running programs actually used for a while will be used for reproduction. On top of this, one can imagine all sorts of user input possibilities to speed up the process but selection always needs to be at the heart of it.

The last problem(well, not really but the last one I care to write about) is evolutionary speed. No one would enjoy using all those really bad intermediates so creating an acceptable starting point and getting the process to move fast enough from there for users to notice the improvement would be paramount. For this, I have no good solutions. Do you? Creating an initial state is clearly doable, speeding up evolution is probably not so easy. In the biological sphere, we humans share a couple of nucleotides here and there with peas. With peas! That is from what I’m told something like a quarter of a billion years worth of selection since our evolutionary paths split and the best information preservation known to man. So no, I don’t expect magnificent results in six months worth of say a thousand people trying to play their Peter Björn and John-tracks.

Dammit, it would have been cool though. I so would have liked to see the product from the genetic mix of iTunes and Winamp.

Greg Lynn is an architect with a strange taste in shirts. He however has very good taste in architecture. In this TED-talk he however said something quite profound. Symmertry is not the sign of order and organization, symmetry is the absence of information. It immediatly struck me as at the very core of how I look at software and in particular bad software. In the end it seems, the reason bad systems design is bad is because it is not symmetric when it could have been. Unnecessary complexity is a well known bad boy in software engineering but I don’t think it quite explains the underlying problem in the same profound way this theory of symmetry breaking does. Symmetry breaking also explains how you can in rare cases see really large systems that are still not ugly and it is a hopeful thought: You can actually add functionality without moving towards that seemingly inevitable code bloat. You can do it, if you can do it without breaking symmetry. But look out! your shirt may still be ugly as hell.

 

Holy mother of god, someone asked me to blog. My life is officially over. I am now a soul valued only by the collected bits it manages to produce. 

I am Bob Scoble

Of course he has readers in plural which is, put mildly, salting the agony.

I just saw Stephen Fry claim that ‘Zeitgeist is my middle name’. Personally I was unaware that he was jewish but really, I am not surprised. Middle aged, hiv positive and sad at that. The odds weren’t really getting anyone psyched. On the other hand, he was in character so I guess I shouldn’t draw to wildly on it.

Anywhoo… thoughts of the holidays included reversible execution of instruction set simulators(papers appreciated), carbonara recepies and the term ‘support drinking’, the english translation doesn’t really do it justice so I am considering renaming it to ‘suppressive drinking’ since it tends to bring to mind ‘suppressive fire’ and  then I just let the mental imaging take it from there. Did some field testing on monday and it worked like a charm. Went to bed early (tuesday morning) and had a sweet little head ache all tuesday which went well with the sad little macworld keynote of the day. The jury is still out on what the ideal results of suppressive drinking actually are but I’m putting it up as a win for the time being.

Börjar om på nytt: Här.

“Effective searching procedures become, when the search-space is sufficiently large, indistinguishable from true creativity”

Richard Dawkins – The Blind Watchmaker

The quote is interesting to begin with. The fact that it does not come from any self serving google employee blog makes it usable. Being written by a biologist during the nineteen eighties makes it truly thought provoking.

Usually when I think about the gist of human intelligence I get stuck at the idea that it is the ability to extract abstract information from a context and then relate that context to a seemingly distant context via a closely related abstraction. Someone might be talking about a fantastic painting they saw att a tiny vernissage in Paris and you, after abstracting paintings in Paris to the Louvre, might be inclined to talk abaout the time you accidentally passed a room full of van Goghs at the Louvre and how, really anyone would go anywhere else in Paris to see art is beyond you.

Another interesting example of abstraction is the relation we have to text where colourful discussions may be had on subjects far and wide such as: The shaping of the letters into typeface, the meaning of words, the categorization of words into language, impact of sentence length and choice of words, the message of a paragraph and the feelings the text instills in the reader as it is read.

Dawkins of course is talking about the design process of evolution by natural selection but he does if you reframe it, say saomething of what it is to be human. The raw creative power, the creation of something from nothing, the filling of the blank page or the sculpting of the block of clay. I am not sure he has it nailed down but the idea of seeing the blank page as the set of all the pages that could be written will certainly transform the problem into a matter of search. Which one of the incomprehensibly large amounts of writeable pages should I choose and more importantly, how do I find it?

I once took a course in comparative politics. The experience proved utterly uncomfortable but subject itself is still very close to my heart. Turns out, as any regular viewer of The West Wing will know that when you start treating policy, not as as matter of life and death but as the strange mix of chess and no holds barred fighting that it is, things get very exciting. This interest in the theoretical aspects of politics in combination with my addiction to The Daily Show has resulted in the interesting situation where my insight into the american political situation is at least on par with what I know about the swedish political scene. This might of course seem sort of ridiculous since I only have input and any sort of stake in the second one but I as I mentioned the interesting part is really the game itself. It might also be that fact that the American political spectrum still actually contains things that run the slightest risk of rallying anyone up. If you go on TV in sweden saying things like ‘stop abortion’ or ‘guns for everyone’ or whatever other conservative claim that seems to be completely fair game in the US, you’re not likely to go on swedish television again anytime soon. Now of course there are socialist views being expressed here that will probably get you shot on the spot in about twenty fly-over-states but that party hasn’t been in charge of government, ever, as far as I know.  Obviously I am also one of those many fans of The West Wing but I have an idea of one up. How about a follow up in the form of The Kreml or maybe even a Chinese version although I haven’t really figured out what that would be named. Aparently all the central institutions of a democratic state is in place in China, they just don’t excerpt any power. I suppose it would be a reasonable first objection that making a political drama based on a totalitarian state wouldn’t be very exciting but I am very convinced it would. The idea that you can do whatever you want as the party leader of the ruling chinese communist party seems at best rediculous. Basically the man is in charge of 1,3 billion people who on average becomes 10-12 percent richer every year and if they stop feeling that before they pass the americans, they are going to be pretty upset. Perhaps upset enough to start their own government, one they can truly take pride in.

 

I always wanted to be a writer. The illusions I suppose, of red wine and long nights. I wanted to tell the world… something. Something grand. Every now then I read a book which reinvigorates that dream. Last time it was Nassim Nicholas Talebs The Black Swan. Mr Taleb takes me through his domains as a professional practitioner of randomness(read: options trader) with such passion it is hard to even imagine the man caring for such trivialities as the here and now and yet oddly enough, that is all he has. It is all any of us have. And I don’t mean that in the time-is-scarce-carpe-diem kind of way. No, this is something very different. For if tomorrow is so random as Mr Taleb claims, our grand minds miscomprehend it regularly (in reality, this is of course completely random as well) you will do best in being here and now while it is still behaving the way you expect it to. Now that is what I am going to do and try again to start writing so that I can be any good at it before I die.

Nu har jag ansökt om utträde både ur Svenska kyrkan och PKU-registret. Wohoo!

Jag har fortfarande inte lyckats uppbringa mig till att bry mig om kabelavlyssningslagen men jag jag kom att tänka på Sofia Karlsson idag när jag kom hem från midsommarfirandet. Den sammanfattar väl hur man borde känna om inte annat.

För ungefär ett år sedan flyttade jag till en lägenhet med diskmaskin. Inget väldefinierat steg i Maslows värld kanske men onekligen ett problem mindre att oroa sig för. Om jag nu bara kunde köpa starköl på lilla Konsum så hade ju allt varit kittat och klart... Nåja det är en annan historia. Vad som hände med diskmaskinen i alla fall var att jag fick en bestickslåda med en kraftigt svajade nivå av bestick. Något som vanligtvis inte inträffar när man diskar för hand då man istället får ett diskställ med ett par bestick i och en låda med ett par bestick i, inget av dem med någon vidare varians då man sällan orkar vare sig lägga ner eller plocka ut bestick ur lådan. 

Slutsatser efter eskapader i stora staden en helg i mars:

På inrådan från FBI-killen i seriemördarserien Dexter sitter jag och lyssnar på Chopin. Storslaget är det förstås även om det tidvis är lite för avacerat för att jag ska få den där lugnande känslan som jag väntat mig. Mycket riktigt inställer sig dock den utlovade känslan av irritation när något världsligt bryter in, i det här fallet ett icq-meddelande.

Någon förklarade för mig för väldigt många år sedan att Mozart var att föredra framför Bach när man försökte skapa eller minnas något eftersom den gode österrikaren tilltalade den högra hjärnhalvan med sina svepande drag. Den tyske, och det vet ju alla hur tyskar är, Bach skrev hellre konceptuellt tilltalande fugor men vilka krävde förståelse av den bakomliggande logiken för att kunna uppskattas.

Logik skulle här vara det centrala begreppet vilket kopplar musiken från den konstnärliga och sinnesorienterade högra hjärnhalvan till den logiska och asbergersorienterade vänstra. Mozart vet jag inte så mycket om men jag vet att jag inte uppskattar Bach och jag vet att jag inte förstår ett skvatt av musikteori. Överkomplicerat värdigt jämställande med ett klassiskt brittiskt måttsystem kände jag aldrig nån attraktion dit; trots min musiklärares ihärdiga försök att charma mig med kyrkoskalor. Den glade polacken skulle enligt denna mäteskola definitivt tillräknas högerfalangen eftersom det emellanåt är vansinnigt vackert.

Jag ligger utslagen i soffan och tittar på PBS Frontlines dokumentär om Wal-Mart efter en aningen hektisk måndag. Asdålig var den. Dokumentären alltså, måndagen var helt ok på det hela taget. Man vet att man har vuxit upp när man börjar uppfatta seriösa dokumentärfilmare som obildade.

2008-02-05 20:58